Nu har det varit människor här, länge, men det har behövts. En sammanställning av de mest tragiska figurer, och det känns som att de är kvar, uppspikade på väggarna och lurandes i taket. Vem har sagt att man inte får vara paranoid? Jag har ingen aning. Känner mig oerhört förutsägbar, och jag är orolig - det är jag verkligen. Någonting dåligt är på gång, som inte gynnar mig alls. Kan inte definiera det, men å andra sidan ser jag ingen nytta i att försöka.

Jag tror att jag är kär i en person som inte finns.

Luften kanske.

I vilket fall, jag projicerar helt osystematiska känslor i takt med musik, och de bara studsar överallt, skjuter rakt ut genom fönstret och träffar folk i sinnen som de inte behöver använda alls. Insomnia. Kan han följa med?

Det finns bara ett träd på fältet jag sov för ett år sedan och jag lovar, det var större än tio man på höjden och bredare än texasmidjemåttet, speciellt när det var mörkt och man såg ljuset ifrån stan, hörde brus ifrån vägen någon kilometer bort.

Jag mår inte bra, mina leder gör ont. Att byta namn, undrar om det hjälper.

Men jag vill bara sova, jag vill bara sova, vara vaken

Inatt mår jag inte bra. Jag ska sova bort det och önska saker jag aldrig kommer få, eller göra, eller genomleva. Och jag ska må dåligt över det, jag ska tvinga bort alla bra känslor.

Fellini bara... ah, och Guino var så vacker och alla kvinnorna åt honom levande och jag är Guino, jag vet inte. Jag vet ingenting och jag flippar ur och jag älskar det. Jag hatar det. Att älska det, inte att inte veta någonting. Gud, jag är en enda jävla film noir-historia, bara skjut mig.

Nu har övergången kommit. Lyssnar på ganska dålig musik och teet står på spisen (eller vattenkokaren) och jag väntar på att min Fellini ska bli färdig. Var så länge sedan jag såg på 8½, så lite exalterad får man vara.

Jag har nekat folk att komma hit under hela dagen. Det luktar lite funky, på det dåliga sättet, det är sprit lite överallt som inte går att konsumera längre, och fimparna praktiskt taget anfaller så fort man öppnar ögonen. Det är kanske mer hälsosamt att låta bli.

Och folk. USCH! Det går bra för dem, eller så är de som jag och fy fan. Ah, eller jo. Jag gillar folk som är som jag, så länge det inte blir konkurrens. Förhoppningsvis finns det inte jättemånga som jag därute, men det är inte så relevant. Vad pratar vi om? Förmågan att upprätthålla en hälsosam monolog har gått åt helvete den också. Den inre monologen, jag undrar vad den håller på med. Ligger där inne och myser, tänker på vodka, eller kaffe och kakor.

Den borde ju skjutas.

Annars. Jag har ont i kroppen. På kroppen, och blåmärken på de knasigaste ställen, men det kunde varit värre. Egentligen borde man bara lägga sig på golvet tills något bättre dyker upp.

Nej, nej, nej, nej, nej...

Eller? Fan. Nu har jag på allvar supit bort varenda hjärncell... i... min kropp? Jag vet inte. Imorgon ska det ölas! Fast jag ska jobba. Kanske. Jag är så förvirrad, och det är så himla oseriöst roligt att det finns inte. Mår dåligt över alla studentkvalen, har lite väl lite pengar men det är inte värre än att man överlever. Vännerna överlever också, den ena lite bättre än den andra.

Fylla, blandat med en jävligt nykter ångest för vad som eventuellt komma eller inte komma skall. Det är en härlig blandning som jag önskar alla därute. I stora världen.

Jag har ju inte skrivit på skitlänge verkligen! Det har ju hänt en himla massa saker, jag har ju varit på min studentbal och jag har varit full som en gris hela tiden eftersom vi smugglade in tre pluntor Jägermeister, jag har blivit bestulen på 900:- och utskälld av en gammal tant, jag har blivit nerslagen och jag har ringt fyllesamtal till Luleå och allt vad det är. Spenderat mängder med pengar på sprit.

Kim kommer hem ifrån USA på onsdag? Ja, den fjärde iaf, och då ska det firas så att jag dör, sen är det studenten dagen efter och den ska jag fanimej inte ens komma ihåg! Jag lovar!!!

Hah, allt har varit skitroligt, och idag ska vi hålla tummar och tänder för Isabell :D Av hemlighetstämplade skäl!

I'll show you the life of the mind! I'll show you the life of the mind! I WILL show you the life of the mind!

Drar ner Barton Fink på Nalles begäran. Sov där inatt, han var inte på topp riktigt så man fick försiktigt tvinga Isabell att köra ut en till fjollorten långt åt helvete. Det var helt okej, men bussen hem tog 45 minuter typ. Löjligt säger jag.

Nordh ringde inatt, vid två och berättade hur full han var. Jag sov nästan, så jag sa att wow, vad trevligt, fortsätt ha roligt på Siesta du. Hässleholmare.

Klockan sex ringde morsan ifrån Grekland. Jag svarade inte.

På bussen hem ringde Nordh. "Alltså, igår dansade jag på en bashögtalare! Sen ska jag hälsa på min mormor och få mat... och öl." Han hade precis vaknat i ett dike eller nåt. (Jag är så avundsjuk!!!)

Plus att jag pratade med min psykologilärare idag som var alldeles utom sig när hon pratade om min lilla samhällsanalys som jag skrev natten till igår. Hon lovordade det jag skrivit och höll med i precis allt och kände verkligen med min ilska! Det var sjukt roligt, eftersom jag knappt kommer ihåg vad jag skrev. Riktigt pepp. 30% närvaro och VG i betyget. Slående trevligt.

Nämen tjena. Jag håller på att dra ner lite ny musik och är så förgrymmad över att resten av datorn bara muckar med mig när jag gör det. Fast den har muckat jävligt mycket i allmänhet den senaste tiden. Den blir ju lite purken om man inte stänger av den jämt och ständigt.

Inatt fick jag världens bästa fyllesms: "Full om en Skalle ne du är gott.i gonatt >3" Fy fan vad glad jag blev! Läste det inte förrän imorse, eller ja det är typ fortfarande morgon i min lägenhet. Hursomhelst.

Nalle var här när jag vaknade, och han VÄCKTE mig den jäveln. Fan vad surt, klockan kan inte varit mer än nio, men det är okej bara för att det är Nalle. Vi planerade balen lite idag, eftersom det after all är imorgon vi ska vara uppklädda och allt det där. Han ska gå klädd som sin karaktär i en uppsättning jag var och såg på igår, och det gör mig sjukt pepp! Wilhelm... Och jag har hårångest, för det har inte några distinkta egenskaper så jag får mest chilla och se hur det går. Hinner man lösa imorgon. En plunta får jag låna också! Herregud, vad äckligt brudig jag känner mig. Yschami.

Igår var jag på den här uppsättningen då, i högklackat, eftersom jag skulle direkt till en 20årsfest för John-John som jag inte känner speciellt väl egentligen men det är okej. Han hade beordrat oss brudar att ha högklackat och alla pojkar skulle ha slips och/eller kostymbyxor. Det gillar jag, det vart najs, men efter en timme powermetal och posing så var det inte så roligt längre. Lite taskigt att behöva rusa runt hela stan i skor som är jobbiga som fan, men man får försöka vänja sig.

Idag däremot ska jag städa lägenheten och ikväll ska jag bli full med Helenah på krogen, tror jag att det var bestämt? Jag har ju inga pengar kvar till hyran snart...

GIFT DIG MED MIG!!!
Annars blir det spö.
Idag fick jag Isabell till att köpa en klänning. Jag köpte två. Töntigt va? Gött.